Dysfunktionell familj
Är vi en dysfunktionell familj? Jag blir tokig. Det kliar på kroppen. Jag kan inte sitta still. Jag kliar på mina eksem.
Ska det vara så här nu.
Ska Malin inte vilja komma hem till oss? För att hon inte törs vara den hon är? Vi kommer att förlora M också fö han kommer naturligtvis att väljs kärleken, J väljer inte heller oss. Varför har jag undrat länge men inte vågat fråga, Är K den dom alla stör sig på? Jag då. Vindflöjeln som vill alla väl och tycker om all och alla är välkomna. Vad ska det bli av mig? Ensamhet och tomhet? Är alla andra familjer bättre? Har vi gjort allt fel? Ska det vars så här att K alltid säger vad han tycker utan att tänka sig för och jag står bredvid och förlorar allt?
Ensam i tvåsamhet känns inte ok. Vad ska jag göra? Ledsen i hela hjärtat. Så mycket har gått förlorat och jag är dååå ledsen. Hjärtat blöder och jag har lätt ångest. K har svårt att ta kritik. Jag också kanske men tycker oftast att jag har fel i alla fall, värdelöst.Jag gråter inuti. Detta är inte första gången K hamnar i konflikt och sen inte riktigt vill reda ut. Rädd för kritik. Denna gång kommer han inte undan, det står så mycket på spel. Våra barn. Våra tjejer. Hur ska det bli. Törs inte tänka men det är allt jag gör.