lewe.blogg.se

En del skaffar semesterväxling. Ok, fler semesterdagar utan ersättning. Fine. Semestern tas sen inte ut och då blir det panik för att Semesterdagarna läggs på hög. 

Upp med tuppen. Blev hämtad av J o S. Mot Stockholm. Hamnade i köer, typiskt men jag misstänkte det eftersom vi åkte lite sent...Sa jag något? Nej jag andades och tog det lugnt.

Nu har jag också varit på spa. Mysigt. Ett litet, ombonat, varmt och lugnt spa. Jag valde alginpackning. Det ska ju vara bra även för mig som har psoriasis.

På 50års kalas hos A igår. Jag har jobbat och jobbat med hennes fotoalbum. Massor av god mat.

Det går inte att undvika at lägga märke till dem. Bilarna körs av lite äldre lätt grånade människor. I baksätet sitter barn, mest i skolåldern.

Jag är så trött. Idag glömde jag att äta frukost. Det gick ett tag och sen undrade jag varför jag var så låg? 

Jag blir galen. Känner mig så stressad. Psoriasisen blir värre och jag håller på att klia ihjäl mig. Tidningar som jag tog några nummer prenumeration på. Vem hinner läsa dem? Inte jag i alla fall? Fotoboken, vem håller på med den fram och tillbaka och "ska bara" hitta på något mer roligt innan jag gör mer. Ma o pa har jag inte hunnit med. J hälsade jag på igår. Pratade på telefon idag. Han är vid gott mod men har ont. Han har ring femhundraelva samtal till den förb... arbetsterapeuten utan lycka. K började ringa han också och till slut så lyckades han få till så att J och S kunde hämta hjälpmedel. Ska det vara så? VA??? Jag har inte hunnit ordna med matråd, det kommer men när. Skrivbordet på jobbet ser ut som ett bombnedslag. När ska jag få undan det? Bråttom imorgon. Tandhygienisten väntar och jag måste först till jobbet och förbereda, sen iväg, sen tillbaka.....eksemen växer. Trött som en hel arme.

Äntligen. Klumpen i magen är borta. Vi åkte 04.10 hemifrån. Vi var framme vid 05.30. Vi följde med J upp och kramade om honom. Vi tog bilen till hotellet. Parkerade i parkeringshuset. Vi hade tur ock kunde checka in direkt. Upp på rummet och slappade och vilade. Ner och köpte ett helt frukostbord a 145kr /st!!!!!! Vi satt och åt i två timmar. Härligt😀 Vi gav oss ut på promenad i solen och gick runt och ända till Fotografiska. Såg spännande utställningar. Gick till Slussen o mötte S mormor. Vi åt lunch, sushi. Promenad genom stan till Biblioteksgatan. Mötte S moster. Vi tog en kaffe. Då ringer J. Operationen tog 3.5 timme. J hade grejen i näsan kvar. Lät som han grät. Väldigt trött men allt bra. De hade bara tagit ben från knät ner till foten. Bra. Vilken lättnad. Op är gjord och allt är bra😍 Till hotellet. Jag tränade 30min. Dusch. Ut på stan o åt på Vapiano. God mat men för hög ljudnivå. Till hotellet. Mätta. Trötta. Snart sova.

Lördagen sov jag länge. Sen plockade vi undan lite bord ute. Jag skurade av mina vinterdäck som min rara man påpekade så fint att jag inte gjort. Passade på att röja av lite i garaget och lite hamnade i slängaäcken. Så skönt. Gick in och slog in paketen inför kvällens 50års kalas. Bytte om och åkte till stan och hjälpte fina R att flytta sin mamma. Alltid lika roligt att träffa fina R. Jag blev bjuden på lunch på stan med lite fika efter. R beställde extra mycket grädde till kakan och det var inte lite, men roligt var det och hon åt upp allt. Vi pratade och pratade och fina R berättade att hon klickar på vispgrädde på frukostyoghurten. Aldrig hört talas om men huvudsaken att R är nöjd och glad. Jag åker hem. Mätt och boostad av min vän. Hem. Dusch. Fixade i ordning mig. Tog på nya klänningen. Ett impulsinköp som jag kommer att använda mycket. Uppepå den en kort dräktjacka i rosa. Sitter snyggt och döljer fläskfilemagen. Iväg på party. Mingel och presenter och mat. Lite seg start men ju mer vi vi drack så släppte alla loss. Min fina frisör L gav mig så mycket komplimanger. Han tyckte också att det var roligt att se sina kunder uppklädda och fina för omväxlingens skull. I regel kommer man ju infarande efter jobbet alldeles utschasad. L tycker att jag är bra som jag är och jag ger honom energi. Lovely. Min fina vän K tyckte att jag såg ut som en rosa bakelse. Tackarrrr. Min andra fina vän A tyckte också att den rosa jackan var fin. Tackarrrr. Jag kände mig genomboostad efter en dag som denna. Livet är göttare vissa dagar än andra.

Förra veckan lade jag märke till den första av årets julstjärnor. Hmm, nej inte redan... I dag dimper en tidning ner i postlådan. En tidning fylld av julideer. Nu börjar racet som gör att man har lite ont i magen för att man kanske inte hinner att slå in alla paket i matchande färger, att man inte hinner göra tio olika sorters kola, att man inte hinner göra alla julkransar, att man inte hinner plantera amaryllisen i år heller och att man inte hinner känna äkta jävla julglädje.

Nu är hotell bokat. J har fått tid att komma in för operation kl 06.00 på måndag morgon. Tjoho. Jag har bokat hotell för övernattning till tisdag. Jag har kollat hur jag ska köra dit. Huh, läskigt men dags att skärpa till sig. Jag har ju för fasen kört i San Francisco:)

Bråttom, bråttom. Parkerade och se in på systemet och vidare in på apoteket. Betalat och klart och går till bilen. Sätter i nyckeln men låset går inte upp. Hmm. Irritation. Provar igen, det går inte. Hinner bli misstänksam och kikar in i bilen. Oops, fel bil. Pinsamt. Tittar upp och ser en kvinna på väg till min bil men hon uppfattar att jag har försökt öppna hennes bil. Kvinnan och jag skrattar åt varandra. Två röda Polo, exakt samma modell med två tomma parkeringsrutor emellan. Då blir det lätt att ta fel.

I dag kremeras min fina June och jag har skickat blommor. Skrivit lite fint på ett kort. Räknas det? Jag var i chock i fem dagar innan jag mejlar och frågar något och sen är det lite sent att åka dit. Min fina June, du skakar säkert lite på huvudet men jag vet också att du känner mig så väl. Du är inte förvånad och det är ok. Jag vet att du har dina fina barn och Michael förstås, de är i kyrkan och sjunger och minns dig med gläödje och värme. Mina tankar är hos dig.
Nu följer ett nytt år, ett nytt liv utan dig. Det är tomt.<3

Skickade blommor till Junes begravning på måndag. Helt surrealistiskt. Min fina June, min fina kloka vän. Du kom alltid med de bästa råden. Idag följer jag inte med ut på sjön för jag ska putsa fönster. Klappa mig själv på axeln och säga att jag är duktig fast jag borde: ringa K umgås med K ringa ma o pa umgås med ma o pa vara ute på sjön vila gå ut och gå träna träna bort min feta fläskfile mage jag borde jag borde tankarna flyger i mitt huvud jag skulle hela tiden hellre vara någon annanstans jag dämpar min ångest genom att äta min ångest växer för att jag inte tycker om min feta mage min ångest växer för att jag äter för mycket ångesten trycker i mitt bröst jag vill inte jag tycker inte om jag hatar känslan av otillräcklighet jag borde ha jag skulle ha jag duger inte jag kämpar men ångesten liger som ett lock över bröstet jag skulle vilja gråta gråta gråta. Gråta floder så kanske att det lossnar

Jag har tittat igenom hundratals av foton inför kommande födelsedagar. Mitt liv har passerat i revy. Mina älskade barn. Var tog allt vägen? Var tog de glada, spralliga och säkra barnen vägen. När dök osäkerhet, tappad tro på sig själv upp. Känslan av utanförskap. Lyssnade jag ens? Såg jag? Stoppade jag huvudet i sanden? Allt för den lyckliga fasaden????????????? Älskade barn, hur blev det så här.