Våningen och målningen
Vi sov över i våningen lö till sö. Vi träffade fina E och G och tittade på schlager och åt tacos och drack gott.
Sov i våningen och sen innan vi åkte hem så skulle vi ev köpa en lampa som jag hittat på blocket.Detta energiska par var dock på gymet så vi hann inte med lampan.Taket väntade ju...
Vi åkte hem och gjorde det. Vi målade kökstaket vitt. I love it:)
Ljusare och rymligare kök på en gång. Vi och vi förresten. K och J som är målare och har bra grejer och kan och vet. De hjälptes åt och jag fixade lite runt omkring.
M messade och undrade om det blev söndagsmidddag. Jajamensan. Bjöd även in J och S och sen sattes det igång med köttfärslimpa, sås, potatis och apelsinefterrätt med vaniljgrädde.Mums.
Roligt att alla kom hem och åt och så hann vi prata om allt de hunnit göra i fjällen och Husqvarna. De godkände kökstaket också.
J som är målare pratade väldigt mycket och öppet med K. Han hade haft prostatacancer och gått igenom en behandling med cellgifter. Det var inte trevligt men allt verkar ha gått bra. Han pratade också om att sexlivet inte var som förut. En spruta i urinröret eller viagra tabletter för att få stånd ordentligt men problemet då är ju att du måste planera sexet, det spontana försvinner. Jag antar också att du får stånd men det sitter inte direkt ihop med lusten.
Han tyckte att de ordnade det där ändå. Han är sjuttio och hon är några år yngre så det är väl inte som när de var unga men ändå. Jag skulle tro att man hittar andra vägar til den där fina närheten som ändå är viktig.
I dag i tidningen så var det en artikel om just detta med äldre och sexlivet. Det hör ihop med att hålla sig frisk och de äldre menade på att det finns så många olika sätt att få till det. De intervjuade också yngre i tidningen om hur ofta de trodde att äldre hade sex. De flesta gissade på någon gång i månaden men alla tyckte att det var helt naturligt vilket jag tycker var väldigt gulligt:)
Två kollegor sjuka i dag...suck,det tar aldrig slut. De här trista veckorna när allt bara rullar på och det är rutin och rutin och ingenting händer och jag undrar vad jag håller på med, varför jag inte kan få något nytt jobb som jag söker osv. De veckorna känns avlägsna och det är nästan så att jag undrar om de någonsin kommer tillbaka. Tänk att jag kan längta efter "tråkveckor". Då är det nästan kris tror jag:(