Fredagstjafs igen...
Vi äter och har det lugnt.
Jag tar upp ämnet att döka nytt jobb.
K går igång på hundra, hör av dig till Syrran hon jobbar ju där och blablabla. Alla kontakter är viktiga. Talar med hög röst så att han hörs,
Jag känner hur jag krymper ihop. Jag känner mig så förminskad och värdelös.
Han maler och maler och till slut säger jag hur jag känner och lugna ner dig. Vadå, jag är inte arg man måste ju bara och omigen blablabla....
Lugn. Jag hör vad du säger.
Allt vevas igång. Samma historia.
Vad hände med , lyssna på mig också , inte bara din egen röst och ditt eget tänk.
Jag är inte bäst men längtar efter att höras och att bli lyssnad på.
👹