Familjetrubbel
Jag vet inte vad som händer i familjen, eller vet jag det.
Är allt som grott under många år under småbarnsåren, ligger det och väntar på att poppa upp.
Jag är för feg och svag och mesig och dålig på att våga ha en åsikt för den kan ju vara fel...
Har jag varit för svag som förälder för att ge min barn stor trygghet i sig själva. Det räcker inte.
Sonen tycker inte att vi hälsat på lilla H tillräckligt. Tycker du att du känner honom?
Ja jag tycker det men sist de kom till oss så ville han inte komma till mig utan att släppa pappa.
Är jag en usel farmor också?
Varför blir det så här? Jobbigt. Tråkigt. Jag kan bara bli bättre på allt medans mannen inte tycker att allt ligger på oss. De kommer ju inte hit så ofta...
Tårarna rinner, som vanligt...humöret är i botten.
Mina fina söner och lilla H. Så mycket kärlek men för mycket sly för att se klart.
Är det alltid solklart hos andra?
Jag är den enda som har söner, enbart av vänner och bekanta. Det är ju helt underbart med söner men mor och dotterrelationen är mer speciell.
Suck😒🙃😳