lewe.blogg.se

Varför har jag inte några "riktiga"vänner. En vän som ringer. Ska du med på bio? Teater? Ta en drink? Träna? Semestra? Eller sådär som i sex and the city. De verkar ha det så roligt. Är det något fel på mig? Släpper jag inte in någon vän i mitt liv? Varför blir inte jag bjuden på vinprovning? Är jag inte trevlig eller är jag för mesig?Vad är det med mig som inte passar in???

Återigen så händer det.
Jag är och handlar. Då möter jag Mr B, vi säger hejochhurärdetmeddighandlarduhär?
Sen komme det, -Har du varit utomlands, du är så brun?
Tihi, nej, ler, ser lite dum ut, tittar ner, vill hänga ner en rullgardin för ansiktet.
Jag känner inte ens att jag blir röd i ansiktet. Det är så irriterande att hen måste kommentera min ansiktsfärg.
Emellanåt bryr jag mig inte och alla gånger ingen säger något så vet jag ingenting och tänker inte på det. Men de gånger jag får en kommentar är pest. Jag komme aldrig att komma över det.

Ja nu fick pappa ett nytt gips idag och kan nu stödja på det så mycket han kan. Underbart. Han kom själv på att han tar för långa hopp med kryckorna och tappar därför balansen då och då. Oftast går det bra men i förrgår ramlade han handlöst baklänges. Det gick också bra som tur är men otäckt. Mamma har fått tid hos ortopeden och ska snart opereras. Det blir bra. Allt ordnar sig. Jag får påminna mig att andas och att ta det lugnt, inte stressa upp mig. Memo till mig själv. Bo inte kvar i huset för länge. Säg tack när barnen rycker ut o hjälper till. Det är inte farligt att be om hjälp, gör det! Bli inte martyr. Säg tack till all hjälp.

Äntligen är vi ute på sjön. Havet, vågorna, svanar, vågskvalp. Det finns ingen bättre "batteriladdning"

Jag tänker och jag känner hur spänd jag är. Tar djupa andetag och försöker att få in lugnet i mina lungor lugn i hela min kropp men gråten är så nära så om jag bara släpper fram en tanke på den så vätskas mina ögon. Var stark. Till förbannelse. Var stark. Inte visa tårar.

Vågor som aldrig tystnar, de sköljer över, slipar, formar men stannar aldrig helt. Vad som än händer på vår jord så fortsätter vågorna att skölja in och att förhäxa den som tar sig tid att jorda sig en dag på sjön.

Stressade som tusan. Lämnade över lite av det sista till C. Körde lite för fort för att komma i tid. Då är det alltid så stressande att jag då får sätta mig och vänta. Stressa av? Hur gör man???

Fina rosor av mannen med dåligt samvete.

Ja vi har fixat och donat. Jag har varit in i själen trött. Mycket av mina egna funderingar över hur det kommer att bli men skjutsa mamma fram o tillbaka. Varför kan inte bara pappa säga tack snälla för allt ni gjort. Toppen. I dag slutade stunden hos dem med att jag bara kände mig i vägen och att jag stökade och donade. Att jag bråkar med dem. Är det ingen som reflekterar över att det blir bra. Över att vi ändå löser allt. Jag blev så ledsen. I min familj så ska vi alltid skoja bort saker. Inte prata allvar. Ge små gliringar.

Min älskade pappa har kommit hem från lasarettet. Så skönt, även om livet blir lite kämpigt hemma. Jag, K, M och brorsan har fixat och donat och förberett.

Jag står på bensinmacken och tankar. Vi är lite medelålders lite halvsnabba och tar det lugnt. Brrrooom låter det, en äldre risig bil kommer snabbt men istället för att ställa sig i en kö så gasar han på och kör runt och kör in på motsatt sida. En medelålders man står, han och försöker få in betalkortet, han tittar på bilen, han tittar på den unga killen länge. Sen återgår han till sitt kort. Jag funderar på om han i sitt huvud drömmer sig tillbaka till hans egen ungdomstid. Ung och vild och bekymmerslös.

Jag har funderat över en hel vecka vad jag ska skriva till fina M som fyller femtio men reser bort. Över en vecka har det tänkts och klottrats ner ideer. Ändå så är det sista dagen innan de åker som jag försöker få tag på R för att förmedla ett hemligt kuvert. Det blev en hel del smygsms där det kändes lite som att jag har en hemlig affär med min kompis man. Hur som helst så skulle han berätta för M sen när hon fyllde år. Jag träffade fina M.L. som är konstnär. Hon gör fantastiskt fina tavlor och jag har varit på henne om att försöka få till en utställning här i närheten. Jag ska skicka henne ett namn på en trevlig kvinna som har en fin lokal och jag pratade med K om att sponsra bil. Min mamma tycker att jag stressar så dant och håller på med allt och säger att det är därför jag är så trött. Jag har varit helt slut i dag. Det har varit lite för mycket runt mig och jag är in i själen trött. Mycket tankar på mamma och pappa och hur det ska bli. Jag vill inte att de ska bli gamla!

Det är full snurr nu. Vi har tagit bort badkar, satt in nytt duschhandtag, draperier på en stång och slängt sopor. Mamma har svårt att gå så nu har jag skjutsat henne in till att hälsa på pappa. I dag opererades pappa men inte förrän sent på kvällen. Hoppas nu att allt har gått bra och att han snart får komma hem. Han är ju superpigg för övrigt.
Jag visade foton igår från ångloksresan, massor av foton MEN jag missade ju att ta upp ljudupptagningar från ångloket. Så orutinerat...

Den stora dagen kom när vi hela gänget skulle åka ånglok. Det var ju för pappas skull som vi bokade, han som har arbetat som stins mellan 1956-1968. Sen gick han och bröt benet tre dagar innan avgång...så himla tråkigt. Jag saknade pappa hela dagen och fotade allt vad jag kunde till hans ära.

Tid hos tandhygienisten idag. Aldrig roligt men väldigt nödvändigt. Inga roliga besked. Tandfickor som blir djupare och fler och som kommer att leda till tandlossning, tänder som inte riktigt sitter fast. Borsta med borste, använd olika sorters mellanrumsborstar och en speciell tandkräm med bakteriedödande innehåll. Fluxa och dona. Fy tusan så deppig jag känner mig efter besöket, även om jag har världens bästa tandhygienist just nu. Gullig, pedagogisk och "skrämmande". Det känns som om jag skulle kunna hålla på hela dagarna med att görarens men tandlossningen kommer ändå. Den är genetisk.

I går ringde mamma och talade om att hon har blivit erbjuden operationsplats i Motala. Det går snabbare,, även om det tar ca 12veckor. Härligt. Stor operation men tyvärr nödvändig. Efter två timmar ringer hon igen. Nu har pappa halkat vid gräsklippningen och har gjort illa foten. Han är på väg in med ambulans. Ojojoj. Mamma är cool. Hon låter pappa åka in själv och sen stannar hon hemma, för det var lång väntan därinne. Jag åker upp till mamma efter jobbet. Hon är lugn och vi diskuterar närmaste framtiden. Hur gör i med allt? Trappan? Badkaret? Duschen är i källaren! Jag diskuterar men bror. En säng får vi ställa upp i vardagsrummet. Badkaret får vi ta ut och sen sätta in skenor för att kunna sätta upp duschdraperi. Ett sånt där format. Min bror är så klok. Han berättar att det är pappa som springer ner till Micro och frys i källaren. Ja naturligtvis! Nu när mamma är själv så måste vi se till att hon får upp micron och vi får väl köpa ett frysskåp och ställa i köket. Mamma ska ju också opereras och vi måste ju tänka lite praktiskt på det också. Tv! Vi måste köpa en tv till pappa att ha på nedervåningen. Tur i oturen så har de precis inskaffat en laptop. Alltid något som flyter på.