lewe.blogg.se

Jag vet inte vad det är med mig. Inte riktigt på humör, inte i fas. Det blir inte bättre av att K härjar med mig och undrar varför jag är sur. Grejen är att jag inte kan säga det för han förstår inte och tar allt som kritik. Jag tycker att det är så bråttom hela tiden. Aldrig sitta o prata utan rusa iväg istället. För mycket alkohol. Varför? En vana som är svår att bryta. Heligt och går inte att prata om för då är jag sååå konstig och sååå känslig. Mina barn har lärt sig att dricka som sin far och mor har mesigt värre inte tagit tjuren i hornen. Det är inte fel med alkohol men måste man? När inte gästerna dricker så mycket? K säger att jag tjatar o pratar hela tiden. Det är inte sant men K uppfattar det mesta som kritik mot sig själv.
Fasen vad det är svårt att bara vara lycklig i sig själv. Inte låta sig tryckas ner eller låta sig bli hackad på.
Stå upp för dig kvinna. Du är bra.

Jaa, lite långledig, vilket innebär att sova länge, bara vara, inte ha något speciellt för sig...eller?
Sova länge stämmer men sen gäller det att baka två olika limpor, göra påsktårta, gömma ägg, hitta påskdukar, tänka ut hur vi ska sitta, fundera lite på hur jag ska vika servetterna, leta fram påsklådan med lite pynt, pynta och handla det som glömdes på de andra inhandlingsrundorna.
Ledig? Njaaa men härligt ändå på något sätt.
Kuckeliku🐔🐔🐔

Jag hörde en intervju på radion. En mamma berättade om familjens resa till Thailand. Mamma, pappa och två döttrar. De hade fantastiska dagar där och resans höjdpunkt blev att mamman o pappan gifte sig på stranden med döttrarna som näbbar. Några dagar senare förändrades allt. Ena dottern dök från en klippa ner i vattnet, där det fanns en giftig brännmanet. Hon hann komma upp till ytan och ge ifrån sig ett hemskt skrik och sen var hon borta. På stranden fanns svenskar som hemma arbetade på ambulans så de satte igång med hjärtlung räddning. Ambulansen kom men den hade en icke fungerande hjärtstartare. Det hade kanske inte spelat någon roll, men ändå. Hem från Thailand var de bara tre.
Vi har vänner som upplevde lite av tsunamin.
Paradiset Thailand med alla vänliga människor. Jag har inte varit där men jag blir så påmind om att paradiset kan förvandlas till en mardröm
Min mamma o pappa har varit där fjorton år i rad. Det är deras paradis men de har heller inte upplevt någon mardröm. De har mer upplevt hur deras paradis förvandlats till ett mycket mer exploaterat land.

I dag hade jag ett möte med tre personer. Hon som höll i det är lika gammal som jag. Hon hade alla rätta papper med sig, ställde väldigt bra frågor till en person. Jag drömmer mig bort i land och tänker att jag skulle vilja ha ett sånt "riktigt" arbete. Ett arbete som gör skillnad. Där jag kan ta rast. Där jag kan ta komp. Där jag kan ta ledigt utan att behöva förbereda detta i en vecka innan. 🚦

Är det så att man blir cool med solglasögon på? Eller är det mer en känsla av att man blir lite coolare. Var har alla coola killar varit hela vintern? Nu helt plötsligt så finns de överallt. Jag känner mig trygg i att iaktta alla puddingar bakom mina solglasögon. Lite coolare är jag nog😎

Ja jag lyssnar på min fina vän R. På hennes framtidsplaner och visioner och drömmar. Jag lyssnar. Fina R brukar lyssna på mig också och vara bra på att fråga mig saker, men inte i dag. Jag får ofta en känsla av att jag lyssnar och lyssnar och lyssnar och...Har jag en enastående förmåga att få människor att prata? Därför att jag är intresserad av vad de har att berätta eller för att de flesta helst pratar om sig själva? Vad vet jag? Jag är ingen Freud men har också behov. Grejen är att jag alltid sätter andra före mig själv, jag är inte så viktig. Återigen handlar det om min dåliga självkänsla antar jag. Note till mig själv: Våga ta plats! Säg vad jag tycker! Tyck om dig själv❤ Tjing💤

Jag såg Strömstedt möter Freud i går. En härlig föreställning med mycket låtar, skratt och tänkvärda ord från terapeuten. Nicklas sökte hjälp för att han ville göra alla till lags och aldrig sa vad han tyckte. Jag känner igen mig i det. Betyder det att jag gjort mig osynlig? Är jag en tråkig person utan egen åsikt? Jag är alltid mer intresserad av vad andra har att säga än att berätta vad jag själv tycker och tänker. Jag tycker faktiskt inte att jag är så intressant. Har det med min usla självkänsla att göra. Min fina K kom hem med tulpaner i går. Han vet aldrig hur han ska göra när jag känner mig under isen. Tulpaner, Nicklas och Freud hjälpte mig faktiskt att komma upp över ytan🌼

Morgonen börjar med att jag tappar frukosttallriken i golvet så att den går sönder. Då hade jag lust att gå och lägga mig igen, hur ska dagen bli? Nu så här på kvällen så kan jag summera den med en ok dag. Tyvärr missade jag fotokursen pga att jag inte ville ge mig ut i snöovädret. Men det får vara så. Jag tränar varje vecka men jag blir inte starkare eller smalare. Tränar jag fel? På fel sätt? För lite? Var är muskler och tvättbräda??? Tjing🌷

Jag känner mig förföljd av människor som inte vet hur man byter toarulle, eller inte vet hur man gör för att sätta i en ny rulle i toarullshållaren. Vad beror det på? Jag arbetar med mest kvinnor och på träningen byter jag om med kvinnor. Hur är det möjligt att jag så ofta hamnar på toaletter med tom rulle eller att en ny rulle står på golvet? Vad beror det på? Jag byter rulle och jag sätter i en ny. För allas trevnad. Basta.

Efter jobbet och när vi ätit så åkte jag till mamma och pappa. Pappa var så långhårig så jag hade lovat att klippa honom. Jag tog även med min gamla mobils , datasladd och laddsladd till bilen. Det tyckte de var toppen. Jag tog bort mina konton så att de inte ser alla mina mejl. Jag ordnade också så att pappa fick ett gmailkonto. Han var nöjd och är väldigt intresserad av att lära sig nytt. Mamma satt med sin telefon och henne hjälpte jag också lite. Det blev mycket donande med telefoner. En helt fantastisk crazy värld. Nu dags att sova och när jag vaknar är det FREDAG😘. Tji g💤💤💤

I dag ska E träffa handläggare för att ev få lite hjälp / avlastning hemma. K ska skjutsa och vara med. Hur känns det. Ett strävsamt par som inte riktigt orkar med som förut. Som måste ha människor som kommer hem till dem och städar och hjälper till. Viktigt men svårt. Svåra beslut och svårt att känna att man inte riktigt räcker till. När inser man att det är dags? Det är bara du som kan bestämma🌵. Min pappa skickade sitt första sms i dag. Härligt😍Tänk vad det gör att få en "ny" gammal telefon. Det inspirerar och triggar att lära sig mer💜

När jag kom hem efter träningen så hade K hälsat på E. Allt var bra men hon hade bokat av läkartiden på onsdag. Hon orkar inte. Jag har uppmuntrat henne att åka på besöket. Jag har inte sett problemet. Kanske lättare att åka när H inte är hemma och någon måste ev vara hos honom. K säger till mig att inte vara så på. Du kan inte hålla på som du gör och bara köra på. Är det det jag gör? Tänker jag bara på allt ur min egen synvinkel? Jag ser på mig själv som väldigt, att jag vill hjälpa till. Underlätta. Få saker gjorda. Effektivisera. Men är jag egentligen bara tjatig och egoistisk??? 👀